Jessica & Kristina

Klockan ringde klockan åtta i morse och vi beslutade oss föra att ta en liten morgonpromenad. Vi tog därför tunnelbanan till Oriente och tänkte att vi skulle gå efter vattnet hem. En sträcka som vi uppskattade skulle ta cirka en och en halv timme. Anledningen till detta upplägg är att området ut efter vattenkanten är det enda som är någorlunda platt här i Lissabon samt att vi inte behöver oro oss för att gå fel och tappa bort oss! Lite mer än halvvägs hem kom vi dock på att vi skulle gena lite...Vi tänkte att om vi sneddar rakt upp genom staden så borde vi komma hem lite snabbare... Det gjorde vi inte! Vi knatade på och var nöjda och glada till vi insåg att vi inte alls var där vi trodde att vi var. Vårt riktmärke i form av en kyrkogård försvann ganska snabbt ur sikte och eftersom staden och gatorna lutar åt alla håll samtidigit så är det även aningen svårt att använda sig av uteslutningsmetoden! Det är svårt att beskriva och det går nog inte riktigt att förstå hur stora nivåskillnader det är från bara en gata till en annan om man inte harvarit här och upplevt det själv... Ibland lutar gatorna så mycket att man nåstan ligger ner när man försöker ta sig upp och väl upp på toppen så börjar det luta lika mycket neråt igen på andra sidan! Till slut hittade vi i alla fall en byggnad som vi kände igen så nu är vi hemma igen...Promenaden blev dock aningen längre än vi hade tänk oss från början!