Hopplöst fall...doktorn grät
Vi ger oss...det går bara inte. Det spelar ingen roll hur många gånger vi försöker räkna ut uppgifterna, vi har ändå chansat 100 gånger på vägen till svaret så vi har tillslut ingen aning om vad som verkligen är rätt eller vad vi endast har stoppat in i formlerna för att vi tyckte att det passade för stunden...Det blir som när man sitter och skriver tenta där hemma i Umeå. När man inte har en aning om vad man ska svara på en fråga men man chansar och skriver dit nått ändå. Man skriver och skriver och tillslut tycker man att man åstadkommit nånting riktigt bra, det låter liksom så där övertygande och rätt...man är riktigt nöjd fast än man bara hittat på och chansat... precis så känns det nu...vissa stunder ikväll har vi varit riktigt nöjda med oss själva...vi har tittat på vår uträkning som är inne på den tredje sidan med siffror, bokstäver och krumelurer och kännt oss riktigt till freds. För en liten stund...tills vi kommit på att allt bara är renodlade chansningar och påhitt från vår sida! Eftersom vi inte är helt säkra på vad de frågar efter eller vad som egentligen är svaret misstänker vi också att vi många gånger, precis som hemma, krånglar till det alldeles för mycket. Inte kan vi kontrollräkna heller eftersom det mest bara är bokstäver hit och krumelurer dit...vad hände med de gamla hederliga siffrorna?? Så nu ger vi alltså upp...i alla fall för stunden...vi har skickat ett mail till vår kära lärarinna och frågat om vi verkligen måste lämna in alla uppgifter. Vi har nämligen fyra stycken inlämningsuppgifter under denna termin var av endast en kommer att räknas in i betyget så har vi tur så slipper vi faanskapet i alla fall för stunden...Varför göra jobbet nu om man kan skjuta det på framtiden?! Vi jobbar ju ändå som bäst under tidspress...eller hur var det?!
